I'm alive.

Det är väl än så länge helt okej att vara här ute i ingenstans. Resan upp gick bra. Det va jag, Sebbe och Nina. Vi körde schlagerparty hela vägen upp (Sebbe va jätteglad att komma fram). När vi kom upp blev det en jävla masssa godisätande och jag började sakna Stockholm. Idag fick vi igång internet med brorsans mobila bredband, så det gjorde ju allt genast mycket lättare.
Lite bilder från resan upp till ingenmansland...

Nina rockar i baksätet

Glad chaffis

moi






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0